Det finns ställen på jorden där man inte vet om man skall skratta eller gråta. Stureplan i Stockholm är ett sådant ställe.
Att slå sig ner på ett fik på den platsen, hålla ögon och öron öppna, är en stor tragikomisk upplevelse.
Här, i champagnegettot, finns nämligen de mest osannolika figurer som kan beskådas i detta land.
Snorvalpar och nyrika glin som med föraktfull min uttalar sig om bönder, hemvårdare, kassörskor, småföretagare och andra som utgör grund för att samhället skall fungera. Begåvade? Det vete sjutton. Nog bara begåvade med ett tillgjort överklassflin som gör att de påminner om herr Andreas Blek af Nosen i Shakespeares Trettondagsafton. Eller så.
Samtidigt är de ganska näpna. Förhållandevis ofta är de finans- och aktieanalytiker. De tjänar miljoner på att låtsas begripa sådant som de flesta inser är rena rama hokuspokus.
Vad är då en finans- och aktieanalytiker? Jo, det är en sorts mäklare. Inte sådan som kränger hus med sjöutsikt (om man lutar sig ut från fönstret) och charmig veranda (som behöver totalrenoveras) utan sådana som kränger aktier och fonder. De tillhör finanseliten. Och har ofta miljonlöner.
Bara i Stockholm finns det nästan 250 stycken av denna art. Jo, ni läste rätt. Det finns nästan 250 personer som ägnar sig på heltid åt detta bisarre yrke. För 20 år sedan fanns inte yrket. Deras huvuduppgift är att tala om huruvida man skall sälja eller köpa aktier.
Hur ofta har analytikerna rätt i sina prognoser om aktiers uppgång och nedgång? Ungefär hälften, säger en av analytikerna på ett av de större analyshusen. Jaha. Lite bättre än att spela tärning eller singla slant, betydligt sämre än meteorologernas väderprognoser.
Ofta rekommenderar analytikerna att man skall köpa. Varför? Jo, de analytiker som rekommenderar att man skall sälja en aktie från ett företag riskerar att inte få några framtida uppdrag från det företaget. De riskerar också att inte få någon underhandsinformation från det företag man skriver ner. Förtal? Knappast det berättas ju i Svenska Dagbladet…
Finansmarknadens analytiker saknar intresse för moraliska frågor, berättar man vidare. Detta är ett visst problem.
Man kan beskåda detta problem om man strövar runt en stund kring Stureplan. En teaterscen där åtskilliga nollor placerar en etta framför sig och ger sken av att vara värdefulla. Förr kunde man åka till Kivik marknad för att se gycklarna - nu räcker det med att ta en tur till Stureplan.
Källa: http://schlaug.blogspot.com/
söndag 3 februari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar